I en artikel i SVT Kultur skriver Mats Söderlund (ordförande) och Louise Hedberg (förbundsdirektör) från Sveriges författarförbund:
Men kraven de ställer i artikeln är lååångt ifrån modernt. Det enda som kan klassas som modernt eller nytt i deras tänk, är att man skriver avtal för att motarbeta den tekniska utvecklingen som möjliggör gratis spridning av kunskap.
Artikeln börjar jättefint: ”Digitaliseringen av kulturarvet öppnar möjligheter för delaktighet, kreativitet, bildning och näringsverksamhet som vi knappt kan föreställa oss. Utlåning av e-böcker kan innebära nya fantastiska möjligheter!” Och det har de rätt i; Digitaliseringen innebär att det är helt gratis för vem som helst att skapa hur många kopior som helst av samma enskilda verk. Men de har helt fel när i samma stycke skriver: ”Smarta upphovsrättsliga lösningar kan ta oss dit”.
Smarta upphovsrättsliga lösningar kan INTE sprida e-böcker. Smarta upphovsrättsliga lösningar kan per definition endast begränsa spridningen. Visst, det kan sätta mat på borden hos författarna och det i sin tur kan innebära att de kanske skriver en bok till i framtiden och det kan betala lånen de dragit på sig när de skrev den första boken. Men moderna avtalsskrivningar har INGET att göra med att främja spridning av redan befintliga verk.
Nä Sveriges författarförbund, gör om och gör rätt. Om ni vill sätta er vid förhandlingsbordet och ta fram ett avtal som gör att ni stoppar fördelarna med ett digitalt samhälle, skriv då det. Om ni vill ta fram avtal som begränsar spridningen och därmed också antalet personer som tar del av era medlemmars verk, skriv då det.
Samtidigt som lobby- och medlemsorganisationer fortsätter begränsa tillgången till lagliga digitala verk så finns det hur många som helst olagliga kopior som man både kan låna och läsa hur många gånger man vill. Jag betalar mer än gärna alla upphovsmän som skapar kulturen jag konsumerar, men det är svårt när producenterna och distributörerna sitter och bromsar spridningen av lagliga kopior.